 |
| Årets startnr och sedvanlig Kermit-dräkt. |
FÖRBEREDELSER
Uppladdningen för mig kom igång något senare än tidigare år med första cykelpasset först den 14 maj, delvis pga. den sena våren och delvis pga avsaknaden av en cykelresa i april som vi gjort tidigare år. Vi/#thekermits hade dock en inplanerad helg på Fredriks landställe på Bjärehalvön i Skåne i början på maj men av olika anledningar var jag tyvärr tvungen att hoppa av den resan. Björn, Fredrik och Bosse som åkte lyckades där skrapa ihop ca 30-40 mil vilket hade varit en riktigt bra start på cykelsäsongen men men.
I år visste jag dock ungefär vad som krävdes av mig träningsmässigt då jag förra året inte heller fick till uppladdningen optimalt pga en skada men ändå lyckades väldigt bra i själva loppet tack vare några få men otroligt kvalitativa pass, så i år kände jag mig säkrare på att lyckas komma i tillräcklig form givet att jag fick igenom minst samma nyckelpass innan. Min generella form var också mycket bättre jämfört med tidigare år med en lång svit av kontinuerlig träning utan avbrott, skador eller sjukdom sedan början på februari så jag hade en riktigt bra bas att utgå ifrån.
De nyckelpass jag ville få till och även lyckades genomföra var förutom att bara komma igång att cykla även lägga in några tempopass, tröskelpass och ett eller två riktigt långa långpass där det viktigaste blev ett eget långpass på 13 mil till Rimbo 8 dagar innan VR. Lyckades totalt skrapa ihop 55 mil mot 51 mil förra året så känslan var ändå okej. Kan naturligtvis alltid bli bättre men mitt fokus i år ligger på löpning så givet det var jag nöjd.
RESA NER
Kl. 13.00 på fredagen mötte jag upp Bosse, Björn, Fredrik och en ny bekantskap Johan Fischerström hemma hos Bosse i Täby och formligen fyllde bilen till bredden och höjden med 5 cyklar, prylar, utrustning, kläder, energi och vätska. Andreas möte vi upp vid Bilia Haga norra en halvtimme senare där Fredrik hoppade över till hans bil och sen drog vi iväg i två bilar söderut. Fastnade i lite köer på Essingeleden och obligatoriskt kisspaus + fika strax efter Norrköping samt lite kö förbi en olycka strax innan Linköping men i övrigt flöt det på bra hela vägen in i Motala där det blev lite kö igen. Inte så konstigt egentligen då folkmängden på ca 30.000 mer än fördubblas under Vätternrundan med ca 20.000 startande och medföljande support. Tänk er ett liknande scenario i Stockholm…?! Just logistiken i stan funkar faktiskt väldigt bra och det känns betydligt enklare att ta sig fram i Motala än i ex.vis Mora under Vasaloppsveckan eller Cykelvasa-veckan.
På vägen ner hann vi avhandla alla olika scenarior som vi kunde komma på om morgondagens runda och vi fick var och en redogöra för ungefärlig träningsmängd innan samt någon form av uppskattning på aktuell form och formkurva. Sammanfattat så såg det okej ut, inte bra men heller inte dåligt, ungefär som vanligt med andra ord. (Nästan) alla har en tendens att prata ner sig själva också vilket naturligtvis hör till och är man bara medveten om detta fenomen så går det alltid att förstå ungefärlig form. Egentligen borde det finnas en formel för detta och den liknar nog ungefär den formel som räknar ut vad en cykel faktiskt kostar när ens partner frågar. Skulle tippa att formeln Y x 1,5 = X kan stämma ganska bra där Y är uppgivet värde och X är faktiskt värde.
 |
| Cykeln förberedd för totalt fyra flaskor, två i ramen och två bakom sadeln. |
Väl i Motala stack Andreas och Fredrik och handlade mat då de var tiotalet minuter före oss och vi andra svängde snabbt in på Donken och delade på 8 cheeseburgare som mellanmål. Sen snabbt till huset som vi hyrt ca 4 km från centrum för att lasta in alla prylar, cyklar och mat. Vi bestämde också snabbt sängplatser innan vi tog bilarna in till centrala Motala för att hämta ut startkit och ta en obligatorisk runda i Stadium-tältet. Alla handlade nog något men inte så mycket som förr… (kan det vara så att vi redan har allt x 2)?! Själv köpte jag två st. cykelflaskor på hela en liter vardera för att få med mig så mycket vätska som möjligt på cykeln redan från start vilket var en lärdom från förra året. Cykeln var förberedd för fyra flaskor men jag hade bara mindre 0,7l flaskor så två stora blev ett perfekt komplement.
Bosse och Björn tyckte även jag skulle investera i nya däck då dessa tidigare fått underkänt när cyklarna lite snabbt spontansynades i samband med stoppet på McD men jag kände instinktivt att jag inte ville ändra något dagen innan race, kanske vidskepligt men med facit i hand så höll däcken och vi klarade oss utan punka.
 |
| Bosse vet hur man ställer in växlar som krånglar. |
ÅRETS STRATEGI
Sen in för att laga pastamiddag och snacka strategi, taktik, målsättning, tider….. helt enkelt göra en plan för morgondagen….. vilket skulle visa sig väldigt svårt. Det stora problemet i år var att vi inte tränat ihop och alltså inte visste något om varandras styrkor och svagheter och om det är stora skillnader mellan den starkaste och svagaste så blir det otroligt svårt att hålla ihop 300 km. Så är det bara. Framförallt när planen även är att cykla tillsammans med andra grupper där du inte alltid kan vara med och styra ex.vis farten eller taktiska val utefter rutten (ex.vis gå med eller inte gå med i passerande sub-grupper).
Men vi har tonvis med erfarenhet av varandra från tidigare äventyr så utifrån vad alla berättade om sig själva fick vi göra antaganden som utöver träningsmängd till stor del byggde på historisk data och prestation vilket i slutändan gick att koka ner till något vettigt.
Med oss i bagaget hade vi även förra årets runda då vi fick en fantastisk resa tillsammans de första 20 milen bakom en sub 8.30-grupp (kallas Sub när man vill göra VR under en viss tid, i det här fallet 8 h 30 min) men sen började vårt lagbygge att krackelera och vi tappade en efter en och av sju som startade var vi bara tre som gick i mål tillsammans, övriga kom in en efter en i upp till en halvtimme senare. Visserligen fantastiska tider av alla och alla sju slog sina personliga rekord MEN vi hade inte hållit ihop som ett lag. Så hur skulle vi göra i år? Det är alltid kul att göra en sån här grej tillsammans hela vägen som ETT LAG…. och det är alltid kul att försöka sig på ett PB!
Det slutade med att vi enades om att vi verkligen skulle försöka hålla ihop hela laget från start till mål och att tiden fick lite underordnad betydelse. Vi satte en plan för sub 9.30 med två stopp varav en kisspaus kring Jönköping (efter ca 100 km) och ett lite längre stopp i Boviken (efter ca 225 km). Vi sa också att om vi har samma flyt som förra året och kan ta rygg på starka sub-grupper så är inte sub 9 timmar en omöjlighet men som sagt, det bygger på att ALLA i laget orkar gå med. Alla kände sig tillfreds med planen och vi förstod ungefär vilka farter som skulle krävas för de tider vi satt upp. Sen är alltid en plan en plan en plan och det finns många saker som kan ske som gör att planen måste skrotas och då är det bra att ha en plan B…. och en plan C…. och kanske tom en plan D. Vi hade kort och gott en plan A, resten brukar lösa sig….. eller?
Efter två ton mat (pasta med kryddig tonfiskröra och sallad), lite godis och chips samt Spanien - Portugal i fotbolls-VM på tv gick alla och la sig ca 22.30.
RACE DAY,
Kl. 03:30 ringde klockan och vi var snabb uppe och fick på oss kläderna innan vi fixade till värsta hotellfrukosten bestående av ägg, kaffe, fil, flingor, gröt, banan, juice, smörgås, ost, skinka, tomat, gurka…..
 |
| Frukost 04:00 - sköna frillor. |
Jag hann strax innan avfärd även besöka toaletten vilket alltid är skönt att ha avklarat innan race. Avslutade med att tejpa bröstvårtorna, smörja in skinkorna med vaselin, smörja in ansikte, nacke, ärmar och ben med solkräm, på med armvärmare, vindväst, hjälm, solglasögon och skor. Alla var redo för avfärd kl. 04.30!
MOT STARTEN
Vi cyklade tillsammans in mot Motala men Johan upplevde att hans bakhjul behövde mer luft så han vände om och jag väntade kvar medan Andreas, Björn och Bosse cyklade vidare för att hinna besöka ”huset” innan start. Strax var Johan tillbaka och vi cyklade in genom ett sömnigt Motala (inte så konstigt kanske) där gryningens solstrålar långsamt höll på att värma upp den daggfuktiga marken.
 |
| 3 startfållor med displayer som anger starttiden. |
STARTEN
Starten gick och vi rullade kontrollerat ut från Motala efter den officiella motorcykeln som lägger sig före varje startgrupp i några km för att hålla nere tempot genom stan. Efter ett tag svängde motorcykeln åt sidan och släppte fältet fritt. Just de första milen av Vätternrundan (vilket kanske gäller alla cykellopp med större klungstarter) är rätt stökiga då alla försöker positionera sig inom gruppen eller ev. bilda egna grupper och det tar oftast 30-60 min innan alla hittat ”rätt”. Vidare tar det ett tag innan du lärt dig hur cyklisterna runt omkring dig fungerar där vissa beter sig lugnt och kontrollerat med tydliga tecken på vad de ska göra medan andra agerar irrationellt och stirrigt så min regel i början av lopp är oftast att hålla ett lite större säkerhetsavstånd till framförvarande cyklister tills allt lugnat ner sig. Nackdelen är att du får anstränga dig lite mera då du inte kan utnyttja läpositionen lika väl som om du låg precis bakom men det är en väl investerad ansträngning om du frågar mig.
Jämfört med 2017 hittade vi en något långsammare grupp att följa ner till Jönköping och sammansättningen av lite ”löst” folk istället för en sammansvetsad Sub-grupp som 2017 gjorde att cyklingen trots lite lägre fart upplevdes som jobbigare i år, mycket pga ojämn fart, ryckig cykling och något för hög fart i uppförsbackarna. Vi tog en akut kisspaus i Jönköping där vi släppte den större gruppen och totalt tappade vi 5 min mot 2017 vilket till viss del berodde på en något längre paus i år då alla i #thekermits tydligen inte hann besöka "huset" innan start, ha ha. Tur att ingen såg oss när vissa försvann lite längre ut i buskarna ganska centralt i stan. Lite retsamt passerade vi ett gäng bajamajor 3 min senare.
JÖNKÖPING - HJO, 67 km, + 5 min
Efter Jönköping cyklade vi mycket själva. Försökte hänga på lite grupper men vi saknade kraften när det blev ryckigt eller kuperat och tvingades oftast släppa efter bara några minuter. Försökte dra igång en belgisk kedja när vi låg längst fram i en större klunga men fick inte med oss några som ville rotera utan gick tillbaka till ett led där vi roterade själva istället. Hittade slutligen en grupp från Fredriks Hof som vi kunde hänga på till Hjo där de tyvärr gick in i depå. Tappade ytterligare 5 min jämfört med 2017.
HJO - ASPA; 71 km, + 10 min
Strax efter Hjo fick Andreas krampkänning i en uppförsbacke så där vi tog en snabb kisspaus och lugnade ner oss lite. Även den här sträckan cyklade vi mycket själva i ett led med rotation. Hade en stor klunga bakom oss men ingen ville hjälpa till att dra. Fördelen var att vi själva kunde bestämma farten så det var enklare att cykla taktiskt för att slippa ryck och krampkänningar men det sliter alltid att gå runt på endast ett fåtal i fronten.
Vi hade en enorm tur i Karlsborg då vi passerade broöppning med 10 sek tillgodo. Blir du fast där får du vänta ca 10 min. Nackdelen var dock att vi då inte fick ”påfyllning” av snabbare klungor att kunna haka på så de kvarvarande 21 km till Boviken fick vi sköta helt själva men det gick galant även om det är en ganska mentalt jobbig sträcka med många motlut.
Gick enligt ursprungsplanen in i Boviken och fyllde på vätska och energi + kisspaus. Lösningen med fyra flaskor på cykeln hade funkat perfekt då det var ca 5 dl sportdryck kvar vid påfyllning. Fyllde på med 7 dl vatten + 7 dl sportdryck, drack 2 glas blåbärssoppa, 1 kaffe med mjölk, tog 2 torra bullar, 1/2 banan samt 6 bitar saltgurka. Samlades snabbt vid exit av depån innan vi gav oss iväg igen. Fick ganska omgående häng på en större klunga/grupp förbi Aspa innan vi tappade dem pga krampkänningar hos några i laget. Totalt tappade vi ytterligare hela 10 min jämfört med 2017 på den här sträckan.
ASPA - MEDEVI, 32 km, + 8 min
Efter Aspa hittade vi nya grupper där den bästa var Team Sportia från Uppsala som vi la oss bakom för att vila upp oss lite. Allt gick bra tills de strax efter Hammarsundet klantade till det lite i sin egen klunga och 2 personer gick i backen precis framför oss, en gick in med framhjulet i cyklisten framför vid en kort inbromsning och den andra hann inte bromsa och körde in i den första. Blev som tur var mest skrubbsår och trasiga kläder men inget allvarligt. Vi stannade till och hjälpte dem av vägen och fixade till en av cyklarna med vridet styre och kedjehopp innan vi drog vidare och fick köra själva i ca 10 km.
Hittade strax innan Medevi en ny grupp som vi lyckades följa hela vägen in i mål. Ett kärt återseende…. Pölder sport och t.o.m. Lars Björk var närvarande (trodde han fått sparken från förra året ha ha, men det är en annan historia). Fram till Medevi tappade vi ytterligare 8 min jämfört med 2017 vilket till stor del berodde på olyckan och kanske delvis på trafiken.
Sträckan precis innan Medevi är faktiskt otroligt mentalt jobbig och farlig med massor av cyklister och bilar som trängs på vägbanan. Bara ett under att inget hände, framförallt i några nedförsbackar där farten var väldigt hög med många trötta cyklister (och frustrerade bilister). Här borde någon från arrangören och/eller polisen cykla med för att förstå riskerna. Helt livsfarligt. Troligen behöver det tyvärr hända något allvarligt här innan någon ändring sker, vilket i.o.f.s. gäller för hela Vätternrundan-arrangemanget egentligen. Det finns faktiskt många farliga sträckor runt sjön och eftersom trafiken inte är avlyst blandas 20.000 cyklister (där många cyklar i stora klungor med kanske 100-200 cyklister), med husvagnar, långtradare, husbilar, hästsläp, epatraktorer, vägmaskiner, jordbruksredskap etc. Tänk er själva vad som kan hända. Min värsta mardröm är att chauffören hos en mötande långtradare somnar och frontalkrockar med en stor klunga cyklister... Jag kommer ganska ofta på mig själv med att sitta och fundera på möjliga (och lämpliga) flyktvägar och gillar inte att ligga i positioner där jag är inlåst bland en massa cyklister, försöker alltid ha fritt åt minst ett håll.
 |
| 25 km kvar och vi har häng på Pölder sport.... häng i....! |
Sista biten in mot mål var det bara att bita i och försöka hänga med Pölder sport som startat 8 min efter oss och hade Sub 9 inom räckhåll vilket innebar att de gav allt (dock missade de tiden med 2 min men de försökte i alla fall).
Utmaningen den sista sträckan in mot mål när farten går upp och alla är trötta är som alltid att inte tappa hjulet framför dig i alla skarpa kurvor och de små backar som finns. Krampkänning är ständigt närvarande och det är en hårfin balans mellan när du ska trycka på och vila, minsta lilla misstag och du är rökt. Samtidigt är det en sjukt beroendeframkallande sträcka på härligt böljande småvägar i vacker omgivning där du är komplett omringad av frustande och pustande cyklister som i hög fart stormar mot mål. Känslan av här och nu är påtaglig och ditt adrenalinpåslag är maxat.
Slutligen kommer du ut på motorvägen in mot centrala Motala där farten skruvas upp ytterligare och här går alla bananas och vill verkligen klämma ut det sista ur redan förbrukade kroppar. Uttrycket ”att gå på ångorna” förkroppsligas på något sätt på den här sträckan.
Slutligen svänger du av från motorvägen uppför en kort backe, genom liten rondell då alla ligger på typ fem led och alla lag samtidigt försöker samla ihop sig för en snygg målgång vilket ger en känsla av kontrollerat maxkaos. Närmare Tour de France-upplevelse blir nog svårt att komma. Vi låg i alla fall nära varandra och hängde proffsigt ihop på rad genom de sista snäva kurvorna in mot mål nere i hamnen där vi på sista rakan in mot tidtagningen la oss bredvid varandra och korsade mållinjen i bredd. WOW, så häftigt!
 |
| Nöjda i mål på 9 h 10 min. |
Fredrik mötte upp i målområdet och vi gick ganska omgående och lämnade in våra cyklar och hämtade ut mat och dryck som deltagarna bjuds på efter målgång. Sen kort promenad ner till parken där tusentalet människor låg huller om buller för att käka, umgås, snacka och softa. Hängde kvar kanske två timmar innan vi hämtade ut cyklarna och rullade hemåt där alla tog en dusch innan vi åkte in för att käka middag på restaurang som bokats av Björn i god tid innan (till skillnad från förra året då vi inte bokat bord och hamnade på något risigt hak med buffé och trubadur.... i Motala.... ja, ni fattar, det var knappt värdigt).
 |
| Slappa i parken med mat och alkoholfri öl som du får efter målgång. |
 |
| Pigga?! |
Kvällen avslutades med att Andreas åkte hem till Sthlm medans vi andra tog bussen hem till villan där vi ganska omgående gick och la oss en efter en (förutom jag som kollade klart någon match i VM). Sen snabbt hopp i säng och sov gott hela natten. Tidig frulle innan vi snabbt packade bilarna och städade huset innan vi trängde ihop oss i Volvon för färd hemåt.
ANALYS
Måste säga att vi var grymma under årets VR och att det rakt igenom var en genuin laginsats som gjorde att vi kunde korsa mållinjen tillsammans. I år var vi dock alldeles för ojämna för att få till ett PB för mig personligen men att klyva mållinjen tillsammans som ett "lag" var häftigt, vi kämpade verkligen och såg till att de med svackor ändå kunde följa med hela vägen in i mål. Tror framförallt att vår kommunikation inom laget fungerade mycket bättre i år och att vi låg tightare inom klungorna så det var enklare att hålla koll på varandra och eventuella händelser. Även att vi fick sköta farten själva större delar av rundan i år gjorde att vi kunde anpassa oss mer till laget aktuella status som helhet
En sjukt häftig upplevelse var det i alla fall..... även om den ger grym gamnacke med träsmak "delux”.
SUB 8?
Ska jag köra VR igen vill jag ha ett tidsmål som är tillräckligt utmanande och tufft men ändå fullt möjligt att genomföra med rätt förberedelser (tillräcklig träning och frånvaro av skador och sjukdom) och rätt förutsättningar under själva racet (väder, vind, lagkompisar och lite flyt, ex.vis slippa punkteringar, olyckor och broöppningar). Jag skulle säga att utifrån förra och årets rundor med de förberedelser jag haft är inte en sub 8 satsning en omöjlighet givet att jag får till bättre försäsongsträning och har ett dedikerat sub-8-lag med liknande träningsmängd där vi hinner träna och tävla ihop något innan Vätternrundan. Vad jag har hört behövs ungefär 30 cyklister till en rimlig sub-satsning. Vem hänger på?
RESULTAT
——————
Startnr: 22422
Antal startande: 19.709
Antal i mål: 19.002
Bröt: 707 st.
Plats Tid Resultat
Start 04:50
Ödeshög 06:12 01:22
Jönköping avfärd 07:59 03:08
Hjo avfärd 09:59 05:09
Aspa 12:16 07:25
Medevi 13:23 08:33
Mål 14:01 09:10
SNABB ANALYS
27 min långsammare än 2017.
- Ödeshög; + 3 min
- Jönköping avfärd; + 5 min
- Hjo avfärd; + 10 min
- Aspa; + 20 min
- Medevi; + 28 min
- Mål; - 1 min
Kommentarer
Skicka en kommentar