RACE REPORT - VÄTTERNRUNDAN 2017

Nöjda finishers!!

2017 skulle bli tredje gången jag körde VR (tidigare 2012 och 2016) och i år var det tillsammans med Andreas, Bosse, Björn, Fredrik, Roger (kollega till Björn) och Mattias (som bodde tillsammans med oss hos VIMAB och bytte till vår startgrupp).

Vi åkte ner på fredagen efter lunch i två bilar och installerade oss hos VIMAB i Motala som ännu en gång storstilat bjöd på sängplatser och mekanisk verkstad.

Cykelmek i Motala.

Väl på plats fixade vi ordning våra cyklar innan vi drog in till Motala för att hämta ut våra startkit, bränna 1000-lappar i Stadium-tältet och få i oss en brakmiddag innan sista förberedelserna hemmavid och sen sänggång vid 22-tiden.

Frulle.

03.30 ringde klockan och på med kläderna som lagts fram kvällen innan. Fortsatte med en storstilad frukost med ägg, fil o flingor, juice, kaffe, smörgåsar, banan etc. Allt för att fylla energidepåerna så mycket som möjligt. Sen ner till cyklarna och rulla iväg till starten som skulle gå av stapeln inne Motala kl. 04:58. Det hade regnat massor på eftermiddagen och kvällen under fredagen så när vi rullade in låg fukten och dimmorna täta över staden men vi kände oss positiva då alla väderappar i världen lovat finfint väder och lite vind. Väl på plats justerade vi kläderna lite och plockade bl.a. av oss vindjackorna eftersom det var relativt varmt och fuktigt.

10 min till start.

Ca 5 min innan start rullade vi in i startfållan och plötsligt gick det upp för mig vad vi hade framför oss. Den speciella känslan när du ska göra något stort och utmanande infann sig och som alltid är det med blandade känslor jag startar i cykel-lopp. Det finns alltid en risk för olyckor och att du skadar dig ganska allvarligt så mentalt gäller det att stålsätta sig mot sådant. Tyvärr. Men det är en realitet. I alla cykellopp jag startat i har jag alltid passerat olyckor där folk ligger på marken eller i diket och allt som oftast med ambulanser vid sin sida. Det är läskigt och tär på psyket. Är det värt det?

Vätske- & energidepåer.

I startfållan hittade vi även Pölder Sport, en SUB-grupp med 27 cyklister med målet att klara rundan på under 8:30 vilket passade oss perfekt då vi ville under 9-timmar. Vi hade en egen plan och strategi för dagen med två inplanerade stopp men hade också sagt att en bra SUB-grupp som vi kan ligga bakom trumfar vår plan och så fick det bli. Deras plan blev snabbt vår plan.

Startskottet gick och vi rullade iväg i gryningen i lugnt tempo efter den MC som leder ut startgrupperna från centrala Motala. Efter några km släpps fältet fritt och fri fart råder. Vi positionerade oss precis bakom Pölder-gruppen så att vi skulle slippa de kraftigaste rycken som oftast blir i början av cykellopp i större grupper. Farten ökade och motorn framför oss (Pölder) gick direkt in i belgisk kedja där de roterade runt för att kunna hålla så hög fart som möjligt. Vetskapen om att större grupper aldrig släpper in vanliga motionärer i sina grupper gjorde resan betydligt behagligare. Bara ligga lågt bak i ”caféet” och låta motorn göra jobbet. Visserligen känner man sig som en blodsugare och parasit men där och då kunde jag leva med det. Har inga problem i världen med det faktiskt.

Ett av de starkaste minnena från dagen var när vi passerade på slätten nedanför Brahehus i goda 42 km/h (ja, jag tittade faktiskt ner på mätaren) och gryningen höll på att släppa taget över landskapet. Tunga blöta moln hängde ner över de lummiga lövsluttningarna från Brahehus samtidigt som solen höll på att tränga bort de sista dimmorna från landskapet. På högra sidan låg den gigantiska sjön (Vättern) helt kav lugn, inte en krusning på vattenytan och ibland var jag nästan osäker på vad som var sjö och himmel. Har faktiskt svårt att beskriva känslan som infinner sig när man befinner sig mitt i något storslaget och känslan av här och nu är påtaglig. Jag är inte religiös men kan tänka mig att det är en liknande känsla.

Vår klunga rullade på och Pölder skötte sig storartat där fram. Klungan som vi låg i växte och växte då fler och fler cyklister som vi cyklade om anslöt sig bak i ledet och på vissa ställen var vi nog ett 100-tal cyklister i en enda stor jätteklunga. Det är en häftig känsla samtidigt som man alltid är på sin vakt. Jag kan nog minnas ett tiotal incidenter under dagen då det var nära men även denna gång hade vi tur, alla i vår lilla grupp om sju höll sig på hjulen hela loppet.

Höjd- och banprofil - ser ganska kuperat ut faktiskt.

I Jönköping hade Pölder ett planerat stopp där de fick påfyllning av energi och vätska men eftersom det var ett eget arrangemang av deras serviceteam så stannade vi några hundra meter längre fram och kissade snabbt innan vi cyklade vidare och lät Pölder hinna ikapp oss, sen tog vi rygg på dem igen. Fördelen var att vi kunde fortsätta nyttja deras fart samtidigt som vi alla började få ont om vätska. Energi hade de flesta med sig för att klara 30 mil men just vätska behövde vi fylla på med utmed loppet. En svår avvägning men vi beslöt att köra vidare med Pölder och hushålla med vätskan tills vi kom till Boviken efter 225 km där vi skulle stanna för ett snabbt depåstopp. Det var nog ett bra beslut med facit i hand men jobbigt att inte kunna dricka så mycket du vill när du är törstig. Kör jag fler gånger ska jag se till så jag kan starta med 4 flaskor och vara helförsörjande på både vätska och energi hela loppet. Först då kan du vara fullständigt flexibel med vilka du följer och var du stannar.

Med ca 12 mil kvar tappade vi Mattias och Andreas i Karlsborg. Tempot var för högt och de behövde både vätska och energi. Vi gjorde vad vi kunde för att få med oss Andreas till Boviken men han såg rött och behövde återhämtning. Alltid surt att släppa polare när vi gör sånt här tillsammans. Samtidigt hade vi kvällen innan på vårt planeringsmöte gått igenom hur vi skulle göra vid olika scenarior som punkor, olyckor, kramp, att någon inte orkar etc. Tåget går och snabba beslut måste fattas. Jag och Roger som var de som mest försökte få med oss Andreas tog snabbt upp jakten på ”vår” klunga som fått 300m försprång, efter lite tempokörning där vi turades om att ligga först var vi ikapp men just där var jag lite sliten.

Strax innan Boviken släppte vi Pölder som gick in i eget depåstopp och vi cyklade vidare med en grupp andra cyklister och där turades vi om att ligga först och dra, 30 sek åt gången och sedan ut och lägga sig sist för lite vila och så där höll vi på. Farten var god och jag kände mig stark. 9 timmar är nog inte omöjligt. Vi låg ca 10-15 min före vårt schema så det såg bra ut. Men fortfarande 8-9 mil kvar så allt kan hända.

Vi kom fram till Boviken och alla formligen rusade fram till påfyllningskranarna av vatten och sportdryck. Satan i gatan vad törstig jag var. Tog två bananer, en torr bulle och en kopp kaffe också. och en näve saltgurka, så sjukt gott. Egentligen ganska äckligt med en stor hink där alla snorgubbar gräver upp sin egen gurka men det som inte dödar härdar. Jag överlevde den här gången också. Snabb kisspaus och sen upp på stålhästarna igen för de avslutande 75 km. Det är nu kampen börjar….

Nöjda i mål.

Jag, Bosse, Björn, Fredrik och Roger krigade vidare med hjälp av ett fåtal andra cyklister och nu gällde det att vara smart. Du får inte dra på dig kramp och mjölksyra för då är du körd i de uppförsbackar som kommer. Alla var naturligtvis trötta med krampkänningar både här och där men det är här rutinen sätter in och robot-hjärnan tar över. Håll dig på rätt sida. Håll dig på rätt sida. Var inte en hjälte. Vila i klungan om du är trött. Låt någon annan göra jobbet.

Alla i mål!

Med ca 4 mil kvar tappade vi Fredrik i en uppförsbacke på bron över Hammarsundet och på kringeli-krokvägarna efter Medevi med ca 25-30 km kvar tappade vi Björn i de skarpa 90-graders-svägnarna som finns där då det verkligen gäller att orka trycka på när de som ligger först accelererar efter kurvorna. Här hade vi hittat 3 starka cyklister som vi följde med och jag gav allt för att inte tappa vår lilla snabba klunga. Med ca 10 km kvar släppte vi dem och beslöt oss för att själva köra sista biten in i mål. Vi hade krafter kvar så vi höll fortfarande ett bra tempo. Framförallt Roger men även Bosse kändes starka så jag var glad att bara få ligga i lä bakom dem och ”njuta” sista delen in till Motala. Med 2 km kvar skruvades tempot återigen upp och vi gav allt för att komma in på under 8:45 som var Bosses personbästa. Med 500 meter kvar kom krampen i framsida lår men jag lyckades bita ihop och vi rullade sida vid sida in över mållinjen på 8:43. En helt fantastisk tid och jag är sjukt nöjd med den. Björn kom in några minuter senare och även Fredrik grejade sub 9. Det visade sig faktiskt att även Mattias grejade under 9 timmar med några sekunders marginal, han hade återhämtat sig och hittat bra grupper att följa så han gjorde nog dagens största bragd. Även Andreas lyckades återhämta sig så pass att han kom in på 9:15 vilket är väldigt starkt gjort med tanke på hans tillstånd tidigare. Tydligen hade han stannat i varje depå på slutet för att plundra kak-faten och vätskebehållarna, ha ha.

Probably the godaste öl ever!

För att analysera det hela lite så trodde jag aldrig att jag skulle klara sub-9 i år. Har cyklat alldeles för lite och missade träningen på Mallis och de fartpass jag brukar ha innan, ex.vis Lidingö MTB p.g.a. skadan i vaden. Samtidigt har jag under hösten, vintern och våren fått till ganska många långpass löpning vilket uppenbarligen stärkt mig även på cyklingen. Jag har uthålligheten men inte den specifika cykelträningen. Troligen har jag konstigt nog även kunnat leva på gamla meriter då jag under 2016 peakade vad gäller cykling och resultat. Jag lyckades även under de sista två veckorna innan loppet få till 3 riktigt bra pass vilket troligen räddade mig från total katastrof, ett långpass på 19 mil i lugnt tempo, ett galet tempopass i 5 mil där vi körde skiten ur varandra och ett intervallpass backe upp på Väsjöbacken som förberedde låren på vad som skulle komma. Jag märker också att erfarenheten gör sitt och att hitta andra cyklister/grupper som hjälper en att snabbt komma framåt är en klar framgångsfaktor. Även att ladda rätt med sömn, mat och dryck är oerhört viktigt så du startar med en så optimal kropp som möjligt vad gäller vila, energi, vätska och mineraler. En obalans märks direkt.

Ett stort tack till Andreas, Björn, Bosse, Fredrik, Roger och Mattias som gjorde detta möjligt. Jag är så glad att ni tycker det här är lika kul som jag.


Lopp                          Resultat       Startnr
Vätternrundan 2017  08:43           22748

Plats                          Tid               Resultat        Km/h
Start                          04:58             -                    -
Ödeshög                   06:17             01:19            36
Jönköping avfärd     08:01             03:03            33
Hjo avfärd                09:57             04:59            35
Aspa                         12:03             07:05            34
Medevi                     13:03             08:05            32
Mål                           13:42             08:43            36